Jag är väldigt förtjust i Martinas böcker och löpning är något jag fick upp ögonen för i våras. Det är fantastiskt att bara kunna snöra på sig skorna, stoppa lurarna i öronen (spotifylistan är full med hiphop och house!) och bara sätta den ena foten framför den andra. Fast jag har inte kommit till det stadiet att jag kan springa en mil utan att gå. OCh jag springer inte fort. Mer joggar och njuter av ensamheten och vägen typ. Men ändå, det är skönt och jag får massor av positiv energi! Nu i vinter blir det inte lika mycket löpning dock, men när jag tar mig ut (då termometern visar max -7 grader) så blir det med broddar och reflexväsk. Inga brutna ben och ingen överkörd Pernilla tack!

Hur som helst, Heja Heja är en väldigt inspirerande bok, uppdelad i årstider och små korta kapitel. Humoristiskt och direkt från hjärtat. Och va fan, kan hon börja när hon är över 40 så ska väl jag också fixa milen så småningom. Jag tycker liksom inte att 90 min ens kan räknas som en tid. Visserligen klockade jag den tiden en solig morgon i augusti, efter en partynatt och fem timmars sömn.

Jag har två mål med löpningen detta år och dom är simpla och lättuppnåeliga. Vårruset på under 30 och milen på 75. Det ska väl inte vara så svårt? Sen ska jag införskaffa ett par nya skor, men det blir till våren det!

Efter lunch blev det tre timmar i byns pulkbacke som ligger ett stenkast från vårat hus. Dagens träning, check!